fredag 30 september 2011

Månadens gästbloggare funderar på tiden

Månadens gästbloggare är Anna Sarri som är tredje generation Sarri som bor och har en fast bas vid samma lilla fjällsjö i Nikkaluokta. Anna äger familjeföretaget Nikkaluokta Sarri AB som i flera generationer levt med och utvecklat turismen i våra fjälltrakter.
_________________________________________________________________



Anna: Nå nå, september månad räcker inte många timmar till – tänk att vi alltid räknar vår tid ,inte bara räknar i tid utan jagar och forserar tid – det är oslagbart härligt att vara till fjälls eller ute i naturen där tiden inte är väsentlig, detta är egentligen en av baserna i vår samiska kultur – detta att tidsuppfattning inte är klocktid utan -det-tar-den-tid-det-tar-, och tid är inte alltid det viktigaste – inte heller planering av tid i klocktimmar! Detta är ett exempel på kittet i en kultur – jag tänker på sådant som inte riktigt syns utan mer känns och märks mellan raderna, i uppförandet och i tänket. Sådant som man är bekväm med, förstår sig på och känner sig hemma i. Och som på samma gång då är obekant, spännande och kanske annorlunda för en besökare.
Som vattnet i naturen, som faktiskt styr oss och ger
kraft på många olika vis.
Traditionell kunskap är ett annat begrepp som är på tapeten – och inte minst överförandet och bevarandet av kulturkunskap – oj oj vi har mycket kvar innan all vårt folks samlade kunskap är överförd och kanske i bästa av världar faktiskt är kunskap som används vardagligen.
Kunskap är tid, tid är kvalitet, vi måste bli
riktigt mycket bättre på att fånga och bevara
vardagliga saker, lyssna och lära, för en dag
är vår generation nästa bärare av, ja allt!
Jag håller på och klurar på visioner- en vision för mig själv, likaså en vision för min familj, inte minst en vision för mitt företag Nikkaluokta Sarri AB . Vision är vilja och framtidssyner, det ultimata vore förstås att vi alla och envar har detta i minnet när vi gör våra små steg framåt. Ofta är det då så att det är lika mycket andras insatser som påverkar oss ,jag tänker då på miljöproblem och andra hotbilder som vi ställs inför som t.ex gruvdriftexploateringar och vindkraftsinstallation i renbetesland.

Tankens kraft är magisk och tänk vilken kraft framåt om vi skapar en gemensam vision – alla samiska entreprenörer som med gemensamma krafter når kvalitet och tillväxt istället för att var och en och en går efter varsin stig.
Med en rik samisk historia och livskraftig kultur med blicken
mot framtiden (bild från Kiruna samegårds museum)
Jag har genom åren engagerat mig och funnits med i olika slags gemensamma satsningar som alla har sin grund i samisk framtid – det samiska köket / en samisk matakademi / slow food sápmi / renlycka/ eallin biras /giron sapmi / visit sapmi /levande sameby…. det finns många olika arenor och vi alla skulle passa på att ta dragkraft av lika sinnade och tänka våra visioner var och en av oss och inte minst tillsammans. Se och lär av de hot och svårigheter som finns- men se möjligheterna och fokusera mer på detta. Nog är hösten en mötestid och tid för tankar - i det finns så mycket framtidsbroar.

Det är inte egentligen så illa för samiskt samhälle 2011 – för det finns så mycket starka – duktiga – visionära samiska framtidsbärare bland oss. Gemensamma mål , egna visioner, baserat på kulturkitt och framtidstro – kan det bli bättre!

Så mina filosofiska hälsningar blir: Hämta kraft och inspiration i den tidlösa naturen, sök inifrån och sikta mot stjärnorna.
Och så måste jag komma ihåg att köpa hundmat och margarin.

onsdag 28 september 2011

Gästbloggare om nysnö på fjälltopparna!

Månadens gästbloggare är Anna Sarri som är tredje generation Sarri som bor och har en fast bas vid samma lilla fjällsjö i Nikkaluokta. Anna äger familjeföretaget Nikkaluokta Sarri AB som i flera generationer levt med och utvecklat turismen i våra fjälltrakter.
__________________________________________________________________________________
Anna: Nå men hej igen

En vanlig september helg i min lilla värld – naturen fascinerar och överraskar oss åter igen.
Det är uppehåll med regnandet och i stället nysnö på topparna runt byn! Vi vet inte riktigt vad vi ska tro men efter en månads ihållande regn så är det bara helt underbart med förändring!
Jaha, lite för tidigt men förtrollande vackert med vita
fjäll - fast själen vill ha en lång fin höst innan all snö
återvänder till oss.
Ett vanligt scenario under älgjaktsmånaden – samtal med dalgångens älgjägare på väg ut eller hem.Det är vida samtalsområden som vi hinner avhandla. Denna gång till exempel – hur många mil körs egentligen mellan olika bo – arbetsplatser med jobb i byn och inom rennäringen, - hur skulle samebyarna kunna formulera sina visioner och ser dessa lika ut för var enskild individ, - vem väljer vi att betala åt är ointressant: bensinbolaget/lånegivaren/bilreparatören, - hur för man vidare traditionell kunskap mellan generationerna, - är LCHF-dieten smart på andra vis än för viktminskning, - är älgjakt roligt eller spännande eller ett måste, - hur mycket har ändrats i omvärlden fast vi inte hänger med riktigt...osv. Det går aldrig att räkna ut var diskussionerna ska hamna – och det är inspirerande.
The Blind -brothers Laevas på väg ut till älgskogen
Nikkaluokta är härlig på hösten, främst för att jag inte är på väg till eller från jobbet hela tiden, denna lördagmorgon blev det en tur efter stigen till Kåge – mitt smultronställe och mitt hemmafjäll – jag tror nog att alla och envar har en plats på jorden som liksom är kärnan – dit du längtar och känner ro i själen av att se. Så är det med Kåge för mig( och säkert för fler). Tänk så många generationer samer som detta vackra fjäll vakat över. Naturen efter de sluttningarna är så skiftande och utsiket när du kommit upp på platån är – ja sagolik.... Och tänk så mycket slöjdmaterial det finns att hämta i naturen. Helgen gav också en stund med Johan Huuva en slöjdare från Laevas som har stor erfarenhet och slöjdar till husbehov.
En vävsked i renhorn, risken är stor att
detta hantverk försvinner - hur många
väver medvävsked idag, de flesta är
i äldre generationen - väva skoband är ett
hantverk som jag inte lärt mig än!

Raskt över till en annan fartfylld helgaktivitet. Publik till serieslutspel av fotboll – flickorna i Kiruna har lyckats riktigt bra denna säsong och fast vi i publiken frös fick vi glädjas åt bra och rolig fotboll.
Kiruna FF flickor 95-96 seriesegrarinnor! Bra jobbat
tjejer - ett lag med många lovande sametjejer i - så
Sápmi´s landslag har anledning att se åt Kiruna i framtiden

Det kommer mera ! Nu inventeras även förråd och garderober efter värmande kläder och skor för vintern visar sin tänder och kyliga vindar gör oss sällskap här i Nikkaluokta och Kiruna! Och det är vackert utomhus och dessutom är listan som måste fixas innan snön kommer lång!
Så vi höres...
Inspirerande arbetsplats

torsdag 22 september 2011

Månadens gästbloggare

Månadens gästbloggare är Anna Sarri som är tredje generation Sarri som bor och har en fast bas vid samma lilla fjällsjö i Nikkaluokta. Anna äger familjeföretaget Nikkaluokta Sarri AB som i flera generationer levt med och utvecklat turismen i våra fjälltrakter.
__________________________________________________________________________________

Anna: Hej alla!

Så var det höst – äntligen, min höst är efterlängtad både av mig själv och min familj. Fjällvärlden slår igen sin stora famn och mörkret känns stillsamt,vänligt och bra. Våra fjällturister har åkt hem och nu är det bara vi själva kvar, det lyser spridda lampor i byn där vägen tar slut.
Så är turistsäsongen över, vi hoppas att många hittar tillbaka
nästa sommar, och att alla vet att detta inte är någon vildmark 
utan ett samisk kulturlanskap med spännande historia...
Men de bästa höstdagarna har inte hunnit komma än - Min höst ska ha hög klar luft, klarblå himmel, höstfärger i  björkskogsluttningarna och lite nysnö på fjälltopparna. Liten ryggsäck och gott fika med fri utsikt så långt blicken kan nå. Då är det som bäst!

Denna hösten har det varit mest regn och rusk, både fjällturism, renslakt och älgjakt som haft intensiva septemberdagar, styrs av naturen och får vackert finna sig i att gå lite på halvfart. Optimist som jag är, tror jag helt säkert att de finaste höstdagarna kommer, nu snart, med go fika vid elden!!
Kokkaffe och många runt elden ,vardagslycka för mig!

Höst betyder ju skola och mer fasta rutiner - i år har jag tre skolbarn i tre olika skolor.  På föräldramöte på sameskolan talade vi om hur vi får våra unga att värdera samiska språket högre och hur man ordnar bra och inspirerande inlärning utan riktigt bra läromedel. Samiska språket förlorar alltid i matchen mot svenska och till och med engelska, vi är många föräldrar som behöver mer stöd och hjälp för att samiska språket ska bli starkt även för nästa generation.

På högstadiet får eleverna inga samisk integrering-lektioner då det inte finns någon lärare!  Kris läge tycker jag och är mycket orolig för det inte händer något för att de ska få sina samiska lektionstimmar som tidigare år. På gymnasiet finns ingen lärare till samiska kursen så eleverna får läsa spanska !

Tre skolor i ett samiskt kärnområde - bara problem att lösa för att de unga ska bli vassa och starka i sin samiskhet! Optimist som jag är så hoppas jag att allt löser sig och det snart!!!

<> 
Lära för livet, att följa med i renskötselns olika 
moment är ett lärande som måste få börja tidigt
och få fortsätta hela uppväxten  - ibland är det
svårt att få ledigt för detta värderas inte alltid
som lärande av skolans värld!