__________________________________________________________________________________
Anna: Nå men hej igen
En vanlig september helg i min lilla värld – naturen fascinerar och överraskar oss åter igen.
Det är uppehåll med regnandet och i stället nysnö på topparna runt byn! Vi vet inte riktigt vad vi ska tro men efter en månads ihållande regn så är det bara helt underbart med förändring!
Jaha, lite för tidigt men förtrollande vackert med vita fjäll - fast själen vill ha en lång fin höst innan all snö återvänder till oss. |
Ett vanligt scenario under älgjaktsmånaden – samtal med dalgångens älgjägare på väg ut eller hem.Det är vida samtalsområden som vi hinner avhandla. Denna gång till exempel – hur många mil körs egentligen mellan olika bo – arbetsplatser med jobb i byn och inom rennäringen, - hur skulle samebyarna kunna formulera sina visioner och ser dessa lika ut för var enskild individ, - vem väljer vi att betala åt är ointressant: bensinbolaget/lånegivaren/bilreparatören, - hur för man vidare traditionell kunskap mellan generationerna, - är LCHF-dieten smart på andra vis än för viktminskning, - är älgjakt roligt eller spännande eller ett måste, - hur mycket har ändrats i omvärlden fast vi inte hänger med riktigt...osv. Det går aldrig att räkna ut var diskussionerna ska hamna – och det är inspirerande.
The Blind -brothers Laevas på väg ut till älgskogen |
Nikkaluokta är härlig på hösten, främst för att jag inte är på väg till eller från jobbet hela tiden, denna lördagmorgon blev det en tur efter stigen till Kåge – mitt smultronställe och mitt hemmafjäll – jag tror nog att alla och envar har en plats på jorden som liksom är kärnan – dit du längtar och känner ro i själen av att se. Så är det med Kåge för mig( och säkert för fler). Tänk så många generationer samer som detta vackra fjäll vakat över. Naturen efter de sluttningarna är så skiftande och utsiket när du kommit upp på platån är – ja sagolik.... Och tänk så mycket slöjdmaterial det finns att hämta i naturen. Helgen gav också en stund med Johan Huuva en slöjdare från Laevas som har stor erfarenhet och slöjdar till husbehov.
En vävsked i renhorn, risken är stor att detta hantverk försvinner - hur många väver medvävsked idag, de flesta är i äldre generationen - väva skoband är ett hantverk som jag inte lärt mig än! |
Raskt över till en annan fartfylld helgaktivitet. Publik till serieslutspel av fotboll – flickorna i Kiruna har lyckats riktigt bra denna säsong och fast vi i publiken frös fick vi glädjas åt bra och rolig fotboll.
Kiruna FF flickor 95-96 seriesegrarinnor! Bra jobbat tjejer - ett lag med många lovande sametjejer i - så Sápmi´s landslag har anledning att se åt Kiruna i framtiden |
Det kommer mera ! Nu inventeras även förråd och garderober efter värmande kläder och skor för vintern visar sin tänder och kyliga vindar gör oss sällskap här i Nikkaluokta och Kiruna! Och det är vackert utomhus och dessutom är listan som måste fixas innan snön kommer lång!
Så vi höres...
Inspirerande arbetsplats |
Det känns som samisk bandvävning kommer att fortsätta vara en stark och levande tradition. Sedan vi lanserade vår STOORSTÅLKA vävsked för några veckor sedan har vi märkt vilket stort intresse det finns för vävning i Sápmi. Och det är inte bara den äldre generationen som vill väva. Nej, tonåringar och tjejer sitter hemma och sliter med vävning och ger sig bara den på att göra egna skoband, lissto eller vad det nu kan vara. Så det finns stort hopp för framtiden inom bandvävning. Sápmi lever! MVH Per Niila
SvaraRaderaJeg tror heller ikke grindveven kommer til å forvinne med den eldre generasjonen. Grindveven er en ganske enkel teknikk, som ikke tar mye plass i veska eller hjemme og som man tryller nydelige produkter ut av...Jeg kjenner flere (Ikke mange) på min alder(30) som vever med grind!
SvaraRadera