tisdag 22 maj 2012

Gästbloggare i studion

Månadens gästbloggare är Simon Issát Marainen, en samisk kulturarbetare, född och fortfarande bosatt i Soppero i Kiruna kommun. Han har ett eget band, ÁRA där jojken är kärnan i musiken. Förutom att jojka så spelar han även teater när tillfällen ges och skriver. Sin fritid ägnar han mycket i skog och fjäll. ___________________________________________________________________________

Simon: Befinner mig just nu nere i studion utanför Härnösand och spelar in det sista på vår, ÁRA's nya skiva. En jäkla resa blev det här då jag körde ner 110 mil igår från Altevatn på norsk sida där vi nu är med renarna. Kom fram hit vid halv tolv och jobbade till halv fyra i morse. Sovit några timmar och började jobba igen vid halv tio idag. Nu har jag kanske en timma kvar av mitt jojkande/sjungande sen kör jag till Altevatn igen, 110 mil. Axel (bandmedlem) och producenten Martin blir kvar här och jobbar veckan ut.
Blir väldiga kontraster ibland i livet. Igår när jag åkte var det snöstorm och full vinter. När jag kom ner till Bottenviken var det sommarvärme, 15-16 grader. Ikväll är jag tillbaka hos vintern igen. Har kollat väderleksrapporterna som lovar varmt även upp till våra fjäll. Så nu kommer snön smälta vilket är bra och behövligt för våra kalvar. 
Annars händer det inte så jätte mycket annat i mitt liv just nu. Tror iallafall att vår nya skiva blir grym! Följer "Sápmi Awards" röstningen för samisk musik. Blir ingen final för mig men dem som tar sig dit är grymma artister så det är bara att önska alla lycka till!
Nu är klockan 10.50 och jag måste göra en sista "take" bak micken.
/Simon
I studion...
Gå direkt till webshopen.

torsdag 17 maj 2012

På väg till Slussen Craft Fair!

Miessidesign: Packar och planerar för vårens stora händelse på konsthantverkshimlen – Slussen Craft Fair i Stockholm nästa helg.
Nästa helg pingsthelgen 26-27 maj kl 11-17 finns vi och andra på plats på den urgamla handelsplatsen Ryssgården på Stadsmuseet i Stockholm som kommer att fyllas av svenskt konsthantverk.  Cirka 40 utställare från hela landet visar upp alltifrån från smycken och studiokeramik till avancerad fibre art. Unik formgivning och överraskande hantverk utlovas, och allt är till salu. Något nytt till hemmet kanske?
Platsen är Ryssgården vid Slussen och marknaden håller öppet 11.00 – 17.00 både lördagen och söndagen. Fritt inträde. http://www.facebook.com/SlussenCraftFair
Och visst låter det spännande när man hör projektledarnas tankar bakom marknaden:
"Det finns idag ingen större, gemensam arena för konsthantverk. Drömmen och ambitionen är att Slussen Craft Fair ska bli en årligt återkommande mässa för högklassigt konsthantverk, ungefär som mässan Collect i London"

Hoppas vi syns där!

Utsikt över marknaden förra året.
Hoppas solen lyser på oss alla också i år!
 Gå direkt till webshopen.

fredag 11 maj 2012

Gästbloggare rapporterar från Göteborg

Månadens gästbloggare är Simon Issát Marainen, en samisk kulturarbetare, född och fortfarande bosatt i Soppero i Kiruna kommun. Han har ett eget band, ÁRA där jojken är kärnan i musiken. Förutom att jojka så spelar han även teater när tillfällen ges och skriver. Sin fritid ägnar han mycket i skog och fjäll. ___________________________________________________________________________

Simon:
Fredag. Imorgon reser jag hem. Det är fint och bra här nere i Göteborg men på något sätt känns det ändå fel att vara här. Det är ju nu under den finaste tiden man ska vara hemma.
Repetitionerna har gått bra, känns det som iallafall. Målet med föreställningen vi repeterar är att sprida kunskap om oss samer och vår kultur. Föreställningen innehåller många olika konstformer och uttryck, bla jojk, dans och teater. Med i föreställningen är jag och en Kiruna tjej vid namn Fanny Kivimäki, nu bosatt här i Göteborg.
Har även hunnit med att umgås med min farbror och hans fru och förstås mina kusiner. Alltid lika trevligt och man känner sig alltid lika välkommen.
Men kanske det bästa med denna resan är att jag har sett två allsvenska fotbollsmatcher! Gais-Mjällby i måndags och Häcken-Gefle igår. Häcken imponerade, René Makondele!, Martin Ericsson!, Waris Majeed! mfl, vilka spelare måste jag bara erkänna fastän jag alltid kommer vara "Blå-vit" i hjärtat. Heja Blåvitt!
Nästa gång vi ses vet jag själv inte vart jag befinner mig. Antingen till fjälls eller hemma i Soppero.
Sköt om er..
Gais-Mjällby på Nya Gamla Ullevi
Gå direkt till webshopen.

lördag 5 maj 2012

Maj månads gästbloggare


Månadens gästbloggare är Simon Issát Marainen, en samisk kulturarbetare, född och fortfarande bosatt i Soppero i Kiruna kommun. Han har ett eget band, ÁRA där jojken är kärnan i musiken. Förutom att jojka så spelar han även teater när tillfällen ges och skriver.
___________________________________________________________________________
Simon: Imorgon ska jag in till Kiruna och göra ärenden. Det är konstigt att man så sällan är dit fastän man bara bor 12 mil därifrån. Sover natten i Kiruna för på lördag morgon flyger jag till Göteborg. Ska jobba med en föreställning med en dansare därnere. Blir spännande och lite pirrigt. Föreställningen som ska ge bild om det samiska och hur det är att vara same, ska vi turnera med i skolorna på västkusten och förhoppningsvis också i resten av landet så småningom. Premiär i höst är det tänkt.
Måste packa min lilla väska nu. Lite konstigt att vi i tisdags var insnöade på fjället i värsta snöstormen. Kompisen som bodde 100m från oss tog sig inte ut i tisdags morse och fick därför göra sina behov inomhus i en hink innan vi skottat upp hans ytterdörr. Men på lördag är det sommar och man befinner sig fortfarande i samma land. Tänk vad bra våra renar hade haft det om det nu varit sommar här uppe i norr. Sommaren hjälper men rovdjuren finns ändå där året om. Denna vajan (honren) fick vi avliva efter att en havsörn slagit hål i ryggen på den, grymt. Jag såg själv havsörnen när den flög iväg bara 20m från mig. Men vad vet man att göra?
Hur som helst så ska ni i mitt nästa blogginlägg få höra hur jag har det i Göteborg.
Sköt om er tills dess.
Den skadade vajan...
Gå direkt till webshopen.

tisdag 1 maj 2012

Gästbloggare om modets växlingar och koltar

Ann-Sofie Jonsson bosatt i Kautokeino och uppväxt i Stockholm. En designer och slöjdare som spränger gränser och som bland annat står bakom en rad nysamiska inredningsprodukter. Följ hennes liv och tankar på bloggen under april månad.
__________________________________________________________________________________

Tog bussen från Kautokeino till Alta, 2 h. Flyget Alta-Oslo, 2 h. Flyget Oslo-Stockholm, 1 h. Hoppade på Arlanda Express till Centralen, tunnelbanan till Slussen och 471:ans buss till Nacka och "vips" var man hemma hos mamma och pappa. Shit vad Kauto är långt bort vissa gånger... Eller det är kanske Stockholm som ligger ocentralt?

Spenderade veckan i Hufvudstaden. Jag ska ju bli ingenjör när jag blir stor och har ett examensarbete som ska skrivas färdigt. Det är ett spännande projekt, en belysningsarmatur i samisk design som ska tas fram. Lampor är underbara! En del tjejer får aldrig nog av handväskor och skor - jag får aldrig nog av lampor. Eller kuddar. Jag skulle kunna bo i en lampaffär, i en stor soffa fylld med vackra kuddar. Ja och tekoppar - det kan min sambo intyga att jag har en eller två för många av.
 

Några av kopparna och kuddarna i samlingen….
Passade på att flanerade i tygbutikerna också. Bortom Pradas modevisningar och H&Ms skyltfönster finns en helt egen modeelit – koltmodet. De som kan sy sitter ofta med tändstickor för att hålla uppe ögonen och syr så det ryker inför Jokkmokks marknad för att kunna göra entré på samedansen i senaste koltkreationen. Kolten har alltid påverkats av tiden och omgivningen, inte minst idag när det finns en tydlig törst och skaparanda efter att få tolka kolten och göra en egen version och stil av den.
På 50-talet blev koltarna t.ex. väldigt korta och det var vanligt med vanliga finskor till och på 1920- och 30-talen hade man ofta skjorta eller blus istället för barmkläde innanför koltöppningen. Snittet på kolten har påverkats och till tider kunnat påminna om societetens klänningar och idag är kolten generellt mer formsydd och åtsittande än den varit tidigare när det var viktigt att kunna röra sej fritt under hårt arbetande. Det är dock detaljer som man har lekt med och koltens huvudsakliga riktlinjer har behållits. Det är en fin balansgång att hålla sej till för att inte trampa kolttraditionerna på tårna. Det ligger tusenåriga kunskaper och erfarenheter bakom doudjin (sameslöjden) som, som sej bör, värderas högt. Den helt traditionella kolten finns alltid med. Utan kunskapen om det traditionella har vi ingenting. Däremot får vi något extra när vi tar med oss kolten in på den moderna arenan, det ger extra liv.
”Sydsamisk kolt, sydd i klänningsmodell, med snävt liv,
 avskuren midja och 20 st. lagda veck i kjolen. Denna
koltmodell var vanlig i det område omkr. sekelskiftet.”

Jeansmärket Denim Demons ena ägare Oskar
Sommarlund gifte sej 2010, naturligtvis i en
fantastiskt snygg koltskjorta i jeanstyg.

Nyskapande klänningar i koltdesign av Sápmi Couture,


Artisten Sofia Jannok, här på väg in till
Grammisgalan 2010, lyckas alltid skapa
en modern look med kolten.
Årets största uppstickare skred in hos en kompis i Kauto under påskfestivalen! I skönaste skogshuggarlooken hade Mattias Harr fått sej uppsytt en kolt av sin syster. Skogshuggarlooken, en typisk amerikansk workwear-stil eller American Outdoor som det heter på lite finare språk är en trend som alltid klamrar sej fast och bidrar med en avslappnat sportig känsla. En illusion av att vara en stark arbetande naturmänniska, som aldrig tvekar till att ta i, fast cityfierad – kvasi-outdoor, skenbart utomhus.
Lulesamisk herrkolt i en mycket traditionell modell som
använts av Grufvisare Nils (1869-1966), Jokkmokk/Nautijaur.
Källa: http://collections.ajtte.com/carlotta/web/object/14674



Mattias Harr i lulesamisk kolt i
skogshuggarlook, påsken 2012.
 
Efter Stockholm var det flyget upp till Kiruna, 1h. Hämta ut bilen från verkstaden. Köra 4 h, passera Finland till gränsen mot Norge. Det här är en kortare väg än över Alta, men kollektivtrafik finns inte den sträckan. Tur att man har bil. Fast vänta nu... Längre än så kommer jag inte ändå. Får inte ta in min svenska bil in i Norge längre, jag har varit i Norge för länge och räknas som norsk och norskar får inte köra utlandsreggade bilar. Jepp. Så där tar det stopp. Norge, Norge, Norge. Inga bussar går den vägen som sagt heller. Någon får hämta mej. "Vips" så är man så tillbaka i Kauto.
Helgen efter blev slalomhelg i Levi i Finland. Jag och Lena, min samarbetspartner och andra halva i "Lena-Sofie Boutique" möts upp på gemensam breddgrad. Lite arbetsplanerande och idéstormande får plats i backarna när mjölksyran blir för stor, men hurtbulle-Lena får oss alla snart att klättra uppför pisten när skidliften stängt och vi ännu är på helt fel sida om fjället. Hon intygar att det är mycket mer spännande än att ta skidbussen till rätt sida. Smått tvekande till det påståendet gav vi oss ändå iväg med skidorna på axeln – uppför.
Jag och Lena Kuoljok Lind i pisten.
Gå direkt till webshopen.