Månadens gästbloggare om Kautokeino

Ann-Sofie Jonsson bosatt i Kautokeino och uppväxt i Stockholm. En designer och slöjdare som spränger gränser och som bland annat står bakom en rad nysamiska inredningsprodukter. Följ hennes liv och tankar på bloggen under april månad.
__________________________________________________________________________________

Ann-Sofie: Jag skulle bara lämna Stockholms gator över sommaren, men det var tre år sedan. Ännu är jag här. Jag ville inte dra tillbaka. Hade inte sovit så bra som jag gjorde då här i Kauto, någonsin. Fick ro. Jag skulle önska att jag var en riktig stadstjej, en sån där mitt i karriären som stressar sej fram mellan möten, gymmet och klubbarna.  Men jag är inte riktig den där naturmänniskan heller. Behöver bara ro. Rum för tankarna. I Kautokeino finns det rum. Vidsträckta vidder, utan slut. Tankarna svävar obehindrat över dem. Jag svävar.



Utanför mitt fönster, vidsträckta vidder...

Det är egentligen Jokkmokk som jag har mitt samiska ursprung ifrån, det är därifrån mina föräldrar kom ifrån innan de flyttade ned till Stockholm och Jokkmokk är därför centrum i min samiska värld. Jag bodde där några år efter gymnasiet, gick på Samernas Utbildningscentrum och lärde mej att slöjda. Sedan tänkte jag bli den där stadstjejjen igen och for tillbaka till Stockholm . Men jag var visst inte hon. Fast det är klart att en del av mitt hjärta alltid finns i Stockholm, hos mina föräldrar och syskon, hos solnedgångar över Mälaren och kommunaltrafik som går dygnet runt. Det är en blandning av sött och salt.

Det är många samer som slåss med sin identitet. Många samer som historian har lämnat med en splittrad syn på sej själv och andra, som sliter med något inombords. Det finns dessutom så mycket idéer om hur en same ska vara. En tjej med en samisk förälder och en svensk sa en gång att hon inte såg sej själv som halv, utan dubbel. Jag tyckte det var vackert. Men ibland vet jag inte om jag är halv, hel eller dubbel, eller bara aldrig riktigt hela mej själv, för jag är alltid tvungen att lämna en del av mig själv någonstans över 100 mil bort.

Det är visst därför jag gör det jag gör. Det är därför tennbroderi förflyttats från barmkläden till pumps och därför Stockholms siluett smyger sej in i ett i övrigt väldigt samiskt t-shirttryck. I ett försök att minska de där 100 milen. I ett försök att bli hel – eller i alla fall dubbel.

Iförd Jokkmokksstassen.



Tennbroderade pumps...

Gå direkt till webshopen.