Nätbutiken fyller 1 år!

Tänk att vår nätbutik snart fyller 1 år! Att ett år kan gå så fort. Så mycket roligt vi varit med om under detta år. Lite nostalgisk och stolt blir man när man tänker tillbaka på allt som hänt: sena kvällar inför lanseringen av nätbutiken – vi var inte alltid bästa vänner med vår programvara, välbesökta vernissaget på anrika Hagabadet i Göteborg i svinkalla november, resan till Jokkmokksmarknad i februari där vi pulsade runt, njöt av allt vackert och träffade många av våra leverantörer, all rolig respons från nöjda kunder, vår konferensresa till Teneriffa i april då vi slet med engelska översättningen, invigningen av vårt showroom i centrala Göteborg i maj och all uppmärksamhet vi fått i press och tidningar. Tusen tack alla våra duktiga formgivare, alla kunder och vänner därute som gör detta möjligt.

Nu vill vi bli ännu bättre och behöver din hjälp! Vi vill ha feedback kring shopen. Svara ärligt på frågorna 

1) Vad gillar du med shopen? 

2) Vad tycker du mindre bra om? 

3) Synpunkter på sortimentet. Vilka andra produkter vill du se? 

4) Prisnivån? 

5) Om du följer oss på blog, facebook och i nyhetsbrev – hur sköter vi oss i   här? .....och alla andra synpunkter du har.

Ett presentkort värde 300 kr väntar på en av er som svarar. Maila dina synpunkter till info@miessidesign.com senast 21 oktober!

Hipp hipp hurra - 1 år sedan nätbutiken öppnade!

Invigning och vernissage på Haga badet en svinkall novemberdag.

Inköpstripp till Jokkmokks marknad.

I maj flyttade vi in på Västra Hamngatan 7A!
Vårt showroom är öppet på onsdagar - välkomna!

Månadens gästbloggare funderar på tiden

Månadens gästbloggare är Anna Sarri som är tredje generation Sarri som bor och har en fast bas vid samma lilla fjällsjö i Nikkaluokta. Anna äger familjeföretaget Nikkaluokta Sarri AB som i flera generationer levt med och utvecklat turismen i våra fjälltrakter.
_________________________________________________________________


Anna: Nå nå, september månad räcker inte många timmar till – tänk att vi alltid räknar vår tid ,inte bara räknar i tid utan jagar och forserar tid – det är oslagbart härligt att vara till fjälls eller ute i naturen där tiden inte är väsentlig, detta är egentligen en av baserna i vår samiska kultur – detta att tidsuppfattning inte är klocktid utan -det-tar-den-tid-det-tar-, och tid är inte alltid det viktigaste – inte heller planering av tid i klocktimmar! Detta är ett exempel på kittet i en kultur – jag tänker på sådant som inte riktigt syns utan mer känns och märks mellan raderna, i uppförandet och i tänket. Sådant som man är bekväm med, förstår sig på och känner sig hemma i. Och som på samma gång då är obekant, spännande och kanske annorlunda för en besökare.

Som vattnet i naturen, som faktiskt styr oss och ger
kraft på många olika vis.

Traditionell kunskap är ett annat begrepp som är på tapeten – och inte minst överförandet och bevarandet av kulturkunskap – oj oj vi har mycket kvar innan all vårt folks samlade kunskap är överförd och kanske i bästa av världar faktiskt är kunskap som används vardagligen.

Kunskap är tid, tid är kvalitet, vi måste bli
riktigt mycket bättre på att fånga och bevara
vardagliga saker, lyssna och lära, för en dag
är vår generation nästa bärare av, ja allt!

Jag håller på och klurar på visioner- en vision för mig själv, likaså en vision för min familj, inte minst en vision för mitt företag Nikkaluokta Sarri AB . Vision är vilja och framtidssyner, det ultimata vore förstås att vi alla och envar har detta i minnet när vi gör våra små steg framåt. Ofta är det då så att det är lika mycket andras insatser som påverkar oss ,jag tänker då på miljöproblem och andra hotbilder som vi ställs inför som t.ex gruvdriftexploateringar och vindkraftsinstallation i renbetesland.

Tankens kraft är magisk och tänk vilken kraft framåt om vi skapar en gemensam vision – alla samiska entreprenörer som med gemensamma krafter når kvalitet och tillväxt istället för att var och en och en går efter varsin stig.

Med en rik samisk historia och livskraftig kultur med blicken
mot framtiden (bild från Kiruna samegårds museum)

Jag har genom åren engagerat mig och funnits med i olika slags gemensamma satsningar som alla har sin grund i samisk framtid – det samiska köket / en samisk matakademi / slow food sápmi / renlycka/ eallin biras /giron sapmi / visit sapmi /levande sameby…. det finns många olika arenor och vi alla skulle passa på att ta dragkraft av lika sinnade och tänka våra visioner var och en av oss och inte minst tillsammans. Se och lär av de hot och svårigheter som finns- men se möjligheterna och fokusera mer på detta. Nog är hösten en mötestid och tid för tankar - i det finns så mycket framtidsbroar.

Det är inte egentligen så illa för samiskt samhälle 2011 – för det finns så mycket starka – duktiga – visionära samiska framtidsbärare bland oss. Gemensamma mål , egna visioner, baserat på kulturkitt och framtidstro – kan det bli bättre!

Så mina filosofiska hälsningar blir: Hämta kraft och inspiration i den tidlösa naturen, sök inifrån och sikta mot stjärnorna.

Och så måste jag komma ihåg att köpa hundmat och margarin.

Gästbloggare om nysnö på fjälltopparna!

Månadens gästbloggare är Anna Sarri som är tredje generation Sarri som bor och har en fast bas vid samma lilla fjällsjö i Nikkaluokta. Anna äger familjeföretaget Nikkaluokta Sarri AB som i flera generationer levt med och utvecklat turismen i våra fjälltrakter.
__________________________________________________________________________________
Anna: Nå men hej igen

En vanlig september helg i min lilla värld – naturen fascinerar och överraskar oss åter igen.

Det är uppehåll med regnandet och i stället nysnö på topparna runt byn! Vi vet inte riktigt vad vi ska tro men efter en månads ihållande regn så är det bara helt underbart med förändring!

Jaha, lite för tidigt men förtrollande vackert med vita
fjäll - fast själen vill ha en lång fin höst innan all snö
återvänder till oss.

Ett vanligt scenario under älgjaktsmånaden – samtal med dalgångens älgjägare på väg ut eller hem.Det är vida samtalsområden som vi hinner avhandla. Denna gång till exempel – hur många mil körs egentligen mellan olika bo – arbetsplatser med jobb i byn och inom rennäringen, - hur skulle samebyarna kunna formulera sina visioner och ser dessa lika ut för var enskild individ, - vem väljer vi att betala åt är ointressant: bensinbolaget/lånegivaren/bilreparatören, - hur för man vidare traditionell kunskap mellan generationerna, - är LCHF-dieten smart på andra vis än för viktminskning, - är älgjakt roligt eller spännande eller ett måste, - hur mycket har ändrats i omvärlden fast vi inte hänger med riktigt...osv. Det går aldrig att räkna ut var diskussionerna ska hamna – och det är inspirerande.

The Blind -brothers Laevas på väg ut till älgskogen

Nikkaluokta är härlig på hösten, främst för att jag inte är på väg till eller från jobbet hela tiden, denna lördagmorgon blev det en tur efter stigen till Kåge – mitt smultronställe och mitt hemmafjäll – jag tror nog att alla och envar har en plats på jorden som liksom är kärnan – dit du längtar och känner ro i själen av att se. Så är det med Kåge för mig( och säkert för fler). Tänk så många generationer samer som detta vackra fjäll vakat över. Naturen efter de sluttningarna är så skiftande och utsiket när du kommit upp på platån är – ja sagolik.... Och tänk så mycket slöjdmaterial det finns att hämta i naturen. Helgen gav också en stund med Johan Huuva en slöjdare från Laevas som har stor erfarenhet och slöjdar till husbehov.

En vävsked i renhorn, risken är stor att
detta hantverk försvinner - hur många
väver medvävsked idag, de flesta är
i äldre generationen - väva skoband är ett
hantverk som jag inte lärt mig än!

Raskt över till en annan fartfylld helgaktivitet. Publik till serieslutspel av fotboll – flickorna i Kiruna har lyckats riktigt bra denna säsong och fast vi i publiken frös fick vi glädjas åt bra och rolig fotboll.

Kiruna FF flickor 95-96 seriesegrarinnor! Bra jobbat
tjejer - ett lag med många lovande sametjejer i - så
Sápmi´s landslag har anledning att se åt Kiruna i framtiden

Det kommer mera ! Nu inventeras även förråd och garderober efter värmande kläder och skor för vintern visar sin tänder och kyliga vindar gör oss sällskap här i Nikkaluokta och Kiruna! Och det är vackert utomhus och dessutom är listan som måste fixas innan snön kommer lång!

Så vi höres...

Inspirerande arbetsplats

Månadens gästbloggare

Månadens gästbloggare är Anna Sarri som är tredje generation Sarri som bor och har en fast bas vid samma lilla fjällsjö i Nikkaluokta. Anna äger familjeföretaget Nikkaluokta Sarri AB som i flera generationer levt med och utvecklat turismen i våra fjälltrakter.
__________________________________________________________________________________

Anna: Hej alla!

Så var det höst – äntligen, min höst är efterlängtad både av mig själv och min familj. Fjällvärlden slår igen sin stora famn och mörkret känns stillsamt,vänligt och bra. Våra fjällturister har åkt hem och nu är det bara vi själva kvar, det lyser spridda lampor i byn där vägen tar slut.

Så är turistsäsongen över, vi hoppas att många hittar tillbaka
nästa sommar, och att alla vet att detta inte är någon vildmark 
utan ett samisk kulturlanskap med spännande historia...

Men de bästa höstdagarna har inte hunnit komma än - Min höst ska ha hög klar luft, klarblå himmel, höstfärger i  björkskogsluttningarna och lite nysnö på fjälltopparna. Liten ryggsäck och gott fika med fri utsikt så långt blicken kan nå. Då är det som bäst!

Denna hösten har det varit mest regn och rusk, både fjällturism, renslakt och älgjakt som haft intensiva septemberdagar, styrs av naturen och får vackert finna sig i att gå lite på halvfart. Optimist som jag är, tror jag helt säkert att de finaste höstdagarna kommer, nu snart, med go fika vid elden!!

Kokkaffe och många runt elden ,vardagslycka för mig!

Höst betyder ju skola och mer fasta rutiner - i år har jag tre skolbarn i tre olika skolor.  På föräldramöte på sameskolan talade vi om hur vi får våra unga att värdera samiska språket högre och hur man ordnar bra och inspirerande inlärning utan riktigt bra läromedel. Samiska språket förlorar alltid i matchen mot svenska och till och med engelska, vi är många föräldrar som behöver mer stöd och hjälp för att samiska språket ska bli starkt även för nästa generation.

På högstadiet får eleverna inga samisk integrering-lektioner då det inte finns någon lärare!  Kris läge tycker jag och är mycket orolig för det inte händer något för att de ska få sina samiska lektionstimmar som tidigare år. På gymnasiet finns ingen lärare till samiska kursen så eleverna får läsa spanska !

Tre skolor i ett samiskt kärnområde - bara problem att lösa för att de unga ska bli vassa och starka i sin samiskhet! Optimist som jag är så hoppas jag att allt löser sig och det snart!!!

<> 

Lära för livet, att följa med i renskötselns olika 
moment är ett lärande som måste få börja tidigt
och få fortsätta hela uppväxten  - ibland är det
svårt att få ledigt för detta värderas inte alltid
som lärande av skolans värld!

Månadens gästbloggare om sista helgen i augusti

Lotta Willborg Stoor är augusti månads gästbloggare. Hon står bakom den uppmärksammade bloggen ”Mitt Sápmi ligger mitt i Stockholm”. Dessutom grafisk designer, författare, fotograf och slöjdare.

__________________________________________________________________________________

Lotta: En Lihkko blir till, & så mera mat i väntan på läderpaket :)

Så kom den sista helgen i augusti. Vi passade på att både äta frukost och lunch på balkongen i solen och dessutom blev det lite helg-jobb därute. Man måste liksom hålla i de härligt varma dagarna i slutet av sommaren och riktigt ladda upp sig själv med värmen inför vintern. Att kunna ta med sig både maten och jobbet ut är härligt och så är det bättre att slipdammet från renbenen inte hamnar inne. Nytta med nöje :) 

Det blev alltså smyckestillverkning denna helg. Juhán har en egen kollektion vid namn LILLSTÅLKA där han gör smycket Lihkko. Ett samiskt lyckosmycke. Givetvis hjälps hela familjen åt när det behövs. Ben ska kokas, rensas och putsas. Sedan fästas med mässingsringen. Fix och trix. Kul ! Men när balkongen ändå kändes lite för liten stack vi iväg till mina föräldrar på Dalarö. Juhán och jag tog pendeltåg och buss med all packning. Per Niila cyklade de fyra milen. Vi kom nästan fram samtidigt. 

Det blev en härlig helg ute på Dalarö och jag passade på att rensa bland mina gamla flyttlådor som jag har haft stående därute sedan någon av alla mina flyttar.

Nu har det blivit måndag och vi väntar på en stor leverans med bältesläder och annant smått & gott från en av våra leverantörer. Det är alltid lika spännande om de ska hitta fram. Jag sitter med balkongdörren öppen så att jag ska kunna höra budbilen nere på gatan. Av någon anledning blir det nästan alltid strul med våra paket. Men den som väntar på något gott....

Juhán och Per Niila jobbar på balkongen och jag har fixat
 lunch som för dagen bestod av Storlule-blåbär och
Dalarö-hallon med vispgrädde

När Lihkko-benen har kokats ska de rensas från kött och brosk...

... sedan torkas i solen och slipas fina

Såhär fint blir det :)

När Juhán och jag satt på Dalarö-bussen cyklade Per Niila om
oss när bussen stannade vid en hållplats :)

När vi kom hem igen lagade vi till en abborr-filé-gratäng med
tomat, lök, vitlök och grädde. Mums !

Det har blivit dags för mig att avsluta den här trevliga gästbloggningen och skicka vidare stafettpinnen till någon annan cool same ute i världen som vi får chansen att följa här på Miessi-bloggen. Vi ses någonstans i Stoora Sápmi :)

Hej hopp alla och tack för mig 

/// Lotta och STOORSTÅLKA-familjen

Gästbloggare på miessidesign.com

Lotta Willborg Stoor är augusti månads gästbloggare. Hon står bakom den uppmärksammade bloggen ”Mitt Sápmi ligger mitt i Stockholm”. Dessutom grafisk designer, författare, fotograf och slöjdare.

__________________________________________________________________________________


Lotta: STOORSTÅLKA-livet, arbete & middagar

Igårkväll fixade jag en liten mini-kräftskiva för å fira att Per Niila äntligen kom hem från Jokkmokk. Jättegoda, jätteröda kräftor med avokado, tomat, västerbottenostchips & citronmajonäs. Lite rosévin till & så jordgubbar efteråt. Mums !

Idag börjar vi ta tag i lite gemensamt jobb som legat i vila under sommaren. Vi struntade i solen utanför och packade varuprover som ska skickas iväg norrut till kvällen. 

STOORSTÅLKA Varuprover på väg

När allt jobb hade skickats iväg med posten tog vi äntligen tag i middagsbestyren. Idag firade vi med abborrfillé som vi fiskat för några veckor sedan i Storlule. Ett helt gäng abborrfilléer, massor av gul lök, tomater, vitlök, salt, citron och massor av smör. Allt knycklades in i folie och skjutsades in i ugnen för att sedan åtnjutas tillsammans med aioli & rödvin. Super-duper-saftigt & gott blev det !

Stor-Lule aborre från frysen

Tomater, gul lök, vitlök och citron ligger och väntar
på att bli nerpackade med fisken

Skirat smör är ett måste till fisken

Middagsdags :)

Gästbloggare på äventyr till sjöss

Lotta Willborg Stoor är augusti månads gästbloggare. Hon står bakom den uppmärksammade bloggen ”Mitt Sápmi ligger mitt i Stockholm”. Dessutom grafisk designer, författare, fotograf och slöjdare.

__________________________________________________________________________________

Lotta: En dag på jobbet
 

I morse när solen sken var jag extra glad att jag fick chansen att lämna sömnadsdammet hemma för att ikläda mig rollen som hopp-i-land-kalle, servitris och allt-i-allo på en båtcharter. En långtur genom hela södra skärgården med snittar och champagneprovning för gästerna under färden till en riktigt bra krog. Jag packade regnkläder och varma tröjor för att vara på den säkra sidan. Man vet ju aldrig med vädret och dessutom skulle det bli några timmars väntan för oss i hamn under gästernas restaurangbesök innan vi sent på kvällen skulle ta oss tillbaka in till stan. 

Allt började så bra. Vi tuffade iväg i god tid mot Nynäshamn där vi skulle plocka upp de första gästerna. Solen värmde och champagnen låg på kylning. En sån där perfekt sensommardag till havs. Vi skrattade när vi såg en båt som hade kört rakt upp på en grynna nära farleden. Nu låg den däruppe, förtöjd i pricken för att inte glida av. Det såg inte klokt ut. 

Men så när vi var mitt ute på Baggensfjärden började motorn krångla för att efter en liten stund sluta fungera helt. Våra skratt tystnade och efter en stunds felsökande fick vi inse att vi var tvungna att fixa hjälp. Vi vinkade till oss en stor motorbåt och de var så snälla att de bogserade oss tillbaka till hamnen. Snopet ! 

Strax efter lunch var jag tillbaka bland tygerna och Globen lyste kritvit i solskenet. Det blir inte alltid som man tänkt sig....

På väg ut med båten

Med god fart ut till havs

Den där båten på grynnan

Bogsering pågår

Kapten ringer och försöker rädda situationen

Några snittar och lite läsk blev vår snopna lunch innan
vi fick dra hem alldeles tidigt :(