Månadens gästbloggare, Ann-Helen Laestadius

Ann-Helen Laestadius är bosatt i Stockholm och framgångsrik författare till flera ungdomsböcker. Även verksam som journalist och flitigt anlitad som föreläsare. Följ hennes liv på bloggen under juni månad!

__________________________________________________________________________________

Ann-Helen:
I torsdags hade jag releasefest för min tredje bok ”Ingen annan är som du” och plötsligt fanns min morfar med mig. Morfar dog för många år sedan, på åttiotalet när jag gick på högstadiet. Det var tidig sommar och jag hade ingen aning om hur ont det gjorde att förlora någon.

Min morfar slöjdade. Han hade en verkstad inne i huset i Nedre Soppero och en verkstad ute på gården. Jag brukade sitta bredvid honom och titta på när han gjorde knivar och kåsor. Vi pratade inte mycket, kanske var det för att det fanns ett språkligt hål mellan oss. Han pratade helst samiska och jag kunde inte samiska. Men det fanns ändå alltid en känsla av samhörighet. Men han lämnade oss för tidigt. Jag var för ung, för ung för att förstå att jag en dag skulle vilja ha vetat mer om honom och hans liv.

Så kom han tillbaka till mig på min releasefest. I en jojk. En av mina gäster, Per Niila Stålka, jojkade min morfars jojk. Heaikas jojk. Henriks jojk.

I mina böcker är Henrik huvudpersonen Agnes stora kärlek. Henrik fick heta just Henrik som en hyllning till min morfar.

Och där stod Per Niila på Riddarholmen i Stockholm och jojkade så jag grät. Plötsligt var morfar där, klar och tydlig i mitt minne.

På söndag är det 26 år sedan min moffa lämnade oss. I torsdags hörde jag hans jojk för första gången.

Morfar kom tillbaka till mig på releasefesten säger Ann-Helen Laestadius

Här jojkar Per-Niila Stålka i Rabéns lokaler på Riddarholmen.

Bilderna är privata och får inte användas utan Ann-Helens tillstånd