söndag 26 juni 2011

Månadens gästbloggare är hemma


Ann-Helen Laestadius är bosatt i Stockholm och framgångsrik författare till flera ungdomsböcker. Även verksam som journalist och flitigt anlitad som föreläsare. Följ hennes liv på bloggen under juni månad!
__________________________________________________________________________________


Nu är jag hemma. Kiruna och Soppero kommer nog alltid att kännas som mina "hemma". Men jag tror att jag på äldre dagar mer och mer börjat uppskatta att ha två hemma. Ett i Solna och ett här. Det bästa av tvåvärldar. Jag tycker om att bo i stan med alla möjligheter men jag skulle heller aldrig orka med det livet om inte Nedre Soppero fanns som ett andningshål.

Allra lyckligast är jag över att min sexårige son verkligen hittat sin plats här i byn. Så fort han vaknar på morgonen börjar diskussionen med mommo och moffa. Var ska vi fiska i dag? Han kastar med sitt nya kastspö och är den som har störst fiskelycka av oss alla. I går blev det två  gäddor.

Forsen, älven, sjöar och bäckar. Platser som var mina när jag var barn är nu också hans.

Fiskelycka!
Nu kliar vi på myggbetten och fikar. Fika är viktigt här i byn. Varje dag, minst en gång. Kaffe, te, bullar och saft. Vi åker över till gammelfarmor och fikar flera gånger på en vecka.

På eftermiddagen åker man till Övre Soppero och köper kvällstidningarna på kiosken. På helgerna kommer ingen tidning.

Sopperobyarna ligger ungefär tolv mil utanför Kiruna. Jag är född och uppvuxen i Kiruna men Nedre Soppero har alltid betytt lika mycket eftersom mina föräldrar kommer härifrån och vi tillbringat alla helger och lov här.

Det var inget svårt val för mig att skriva böcker som utspelar sig här. Soppero är en magisk plats. När jag var barn var Soppero sommarens roligaste ställe att vara på. Vi badade i den iskalla älven och jobbade på farmors och farfars camping. Nu är byn min oas för att kunna hitta ro. Och det var självklart att det var här som Agnes, min huvudkaraktär,
skulle leta efter och växa i sin samiska identitet. Här där det pratas samiska och den samiska kulturen lever stark. Jag minns hur gärna jag ville kunna prata samiska när jag var barn och kom till Soppero. Jag lyssnade och lärde mig förstå men prata det vågar jag fortfarande inte.

Midnatsssol - klockan 00:08



2 kommentarer:

  1. Hejsan! Jag har läst din bok sms från soppero och tycker den är otroligt bra. Jag har även tänkt att läsa tvåan. Men när jag läste om tvåan så stod det att det skulle vara första gången Agnes träffade Henrik. Men hon träffar ju Henrik i ettan. Så då undrar jag om du ska skriva som om hon aldrig har träffat honom eller om det bara fortsätter? Som sagt jag älskade sms från soppero så jag hoppas tvåan är lika bra:D Kram

    SvaraRadera
  2. Ann-Helen Laestadius30 juni 2011 kl. 23:31

    Tack! Vad glad jag blir över att du tycker om min första bok! Och jag hoppas verkligen att du ska gilla tvåan "Hej vacker" också. Det är en direkt fortsättning på "Sms från Soppero" så det är inte så att Agnes och Henrik träffas för första gången i bok två. Läs så får du se! "Sms från Soppero" utspelar sig i maj och "Hej vacker" i juni-juli. Agnes åker upp till Soppero och träffar Henrik igen...

    Önskar dig en fin sommar!

    SvaraRadera