På väg till Slussen Craft Fair!

Miessidesign: Packar och planerar för vårens stora händelse på konsthantverkshimlen – Slussen Craft Fair i Stockholm nästa helg.

Nästa helg pingsthelgen 26-27 maj kl 11-17 finns vi och andra på plats på den urgamla handelsplatsen Ryssgården på Stadsmuseet i Stockholm som kommer att fyllas av svenskt konsthantverk.  Cirka 40 utställare från hela landet visar upp alltifrån från smycken och studiokeramik till avancerad fibre art. Unik formgivning och överraskande hantverk utlovas, och allt är till salu. Något nytt till hemmet kanske?

Platsen är Ryssgården vid Slussen och marknaden håller öppet 11.00 – 17.00 både lördagen och söndagen. Fritt inträde. http://www.facebook.com/SlussenCraftFair

Och visst låter det spännande när man hör projektledarnas tankar bakom marknaden:

"Det finns idag ingen större, gemensam arena för konsthantverk. Drömmen och ambitionen är att Slussen Craft Fair ska bli en årligt återkommande mässa för högklassigt konsthantverk, ungefär som mässan Collect i London"

Hoppas vi syns där!



Utsikt över marknaden förra året.
Hoppas solen lyser på oss alla också i år!

 Gå direkt till webshopen.

Gästbloggare rapporterar från Göteborg

Månadens gästbloggare är Simon Issát Marainen, en samisk kulturarbetare, född och fortfarande bosatt i Soppero i Kiruna kommun. Han har ett eget band, ÁRA där jojken är kärnan i musiken. Förutom att jojka så spelar han även teater när tillfällen ges och skriver. Sin fritid ägnar han mycket i skog och fjäll. ___________________________________________________________________________

Simon:

Fredag. Imorgon reser jag hem. Det är fint och bra här nere i Göteborg men på något sätt känns det ändå fel att vara här. Det är ju nu under den finaste tiden man ska vara hemma.

Repetitionerna har gått bra, känns det som iallafall. Målet med föreställningen vi repeterar är att sprida kunskap om oss samer och vår kultur. Föreställningen innehåller många olika konstformer och uttryck, bla jojk, dans och teater. Med i föreställningen är jag och en Kiruna tjej vid namn Fanny Kivimäki, nu bosatt här i Göteborg.

Har även hunnit med att umgås med min farbror och hans fru och förstås mina kusiner. Alltid lika trevligt och man känner sig alltid lika välkommen.

Men kanske det bästa med denna resan är att jag har sett två allsvenska fotbollsmatcher! Gais-Mjällby i måndags och Häcken-Gefle igår. Häcken imponerade, René Makondele!, Martin Ericsson!, Waris Majeed! mfl, vilka spelare måste jag bara erkänna fastän jag alltid kommer vara "Blå-vit" i hjärtat. Heja Blåvitt!

Nästa gång vi ses vet jag själv inte vart jag befinner mig. Antingen till fjälls eller hemma i Soppero.

Sköt om er..

Gais-Mjällby på Nya Gamla Ullevi

Gå direkt till webshopen.

Maj månads gästbloggare

Månadens gästbloggare är Simon Issát Marainen, en samisk kulturarbetare, född och fortfarande bosatt i Soppero i Kiruna kommun. Han har ett eget band, ÁRA där jojken är kärnan i musiken. Förutom att jojka så spelar han även teater när tillfällen ges och skriver.
___________________________________________________________________________

Simon: Imorgon ska jag in till Kiruna och göra ärenden. Det är konstigt att man så sällan är dit fastän man bara bor 12 mil därifrån. Sover natten i Kiruna för på lördag morgon flyger jag till Göteborg. Ska jobba med en föreställning med en dansare därnere. Blir spännande och lite pirrigt. Föreställningen som ska ge bild om det samiska och hur det är att vara same, ska vi turnera med i skolorna på västkusten och förhoppningsvis också i resten av landet så småningom. Premiär i höst är det tänkt.

Måste packa min lilla väska nu. Lite konstigt att vi i tisdags var insnöade på fjället i värsta snöstormen. Kompisen som bodde 100m från oss tog sig inte ut i tisdags morse och fick därför göra sina behov inomhus i en hink innan vi skottat upp hans ytterdörr. Men på lördag är det sommar och man befinner sig fortfarande i samma land. Tänk vad bra våra renar hade haft det om det nu varit sommar här uppe i norr. Sommaren hjälper men rovdjuren finns ändå där året om. Denna vajan (honren) fick vi avliva efter att en havsörn slagit hål i ryggen på den, grymt. Jag såg själv havsörnen när den flög iväg bara 20m från mig. Men vad vet man att göra?

Hur som helst så ska ni i mitt nästa blogginlägg få höra hur jag har det i Göteborg.

Sköt om er tills dess.

Den skadade vajan...

Gå direkt till webshopen.

Gästbloggare om modets växlingar och koltar

Ann-Sofie Jonsson bosatt i Kautokeino och uppväxt i Stockholm. En designer och slöjdare som spränger gränser och som bland annat står bakom en rad nysamiska inredningsprodukter. Följ hennes liv och tankar på bloggen under april månad.
__________________________________________________________________________________

Tog bussen från Kautokeino till Alta, 2 h. Flyget Alta-Oslo, 2 h. Flyget Oslo-Stockholm, 1 h. Hoppade på Arlanda Express till Centralen, tunnelbanan till Slussen och 471:ans buss till Nacka och "vips" var man hemma hos mamma och pappa. Shit vad Kauto är långt bort vissa gånger... Eller det är kanske Stockholm som ligger ocentralt?

Spenderade veckan i Hufvudstaden. Jag ska ju bli ingenjör när jag blir stor och har ett examensarbete som ska skrivas färdigt. Det är ett spännande projekt, en belysningsarmatur i samisk design som ska tas fram. Lampor är underbara! En del tjejer får aldrig nog av handväskor och skor - jag får aldrig nog av lampor. Eller kuddar. Jag skulle kunna bo i en lampaffär, i en stor soffa fylld med vackra kuddar. Ja och tekoppar - det kan min sambo intyga att jag har en eller två för många av.  

Några av kopparna och kuddarna i samlingen….

Passade på att flanerade i tygbutikerna också. Bortom Pradas modevisningar och H&Ms skyltfönster finns en helt egen modeelit – koltmodet. De som kan sy sitter ofta med tändstickor för att hålla uppe ögonen och syr så det ryker inför Jokkmokks marknad för att kunna göra entré på samedansen i senaste koltkreationen. Kolten har alltid påverkats av tiden och omgivningen, inte minst idag när det finns en tydlig törst och skaparanda efter att få tolka kolten och göra en egen version och stil av den.

På 50-talet blev koltarna t.ex. väldigt korta och det var vanligt med vanliga finskor till och på 1920- och 30-talen hade man ofta skjorta eller blus istället för barmkläde innanför koltöppningen. Snittet på kolten har påverkats och till tider kunnat påminna om societetens klänningar och idag är kolten generellt mer formsydd och åtsittande än den varit tidigare när det var viktigt att kunna röra sej fritt under hårt arbetande. Det är dock detaljer som man har lekt med och koltens huvudsakliga riktlinjer har behållits. Det är en fin balansgång att hålla sej till för att inte trampa kolttraditionerna på tårna. Det ligger tusenåriga kunskaper och erfarenheter bakom doudjin (sameslöjden) som, som sej bör, värderas högt. Den helt traditionella kolten finns alltid med. Utan kunskapen om det traditionella har vi ingenting. Däremot får vi något extra när vi tar med oss kolten in på den moderna arenan, det ger extra liv.

”Sydsamisk kolt, sydd i klänningsmodell, med snävt liv,

 avskuren midja och 20 st. lagda veck i kjolen. Denna

koltmodell var vanlig i det område omkr. sekelskiftet.”

Källa: http://collections.ajtte.com/carlotta/web/object/12577

Jeansmärket Denim Demons ena ägare Oskar

Sommarlund gifte sej 2010, naturligtvis i en

fantastiskt snygg koltskjorta i jeanstyg.

Nyskapande klänningar i koltdesign av Sápmi Couture,

http://www.sapmicouture.com/Page.aspx?id=1

Artisten Sofia Jannok, här på väg in till

Grammisgalan 2010, lyckas alltid skapa

en modern look med kolten.

Årets största uppstickare skred in hos en kompis i Kauto under påskfestivalen! I skönaste skogshuggarlooken hade Mattias Harr fått sej uppsytt en kolt av sin syster. Skogshuggarlooken, en typisk amerikansk workwear-stil eller American Outdoor som det heter på lite finare språk är en trend som alltid klamrar sej fast och bidrar med en avslappnat sportig känsla. En illusion av att vara en stark arbetande naturmänniska, som aldrig tvekar till att ta i, fast cityfierad – kvasi-outdoor, skenbart utomhus.

Lulesamisk herrkolt i en mycket traditionell modell som
använts av Grufvisare Nils (1869-1966), Jokkmokk/Nautijaur.
Källa: http://collections.ajtte.com/carlotta/web/object/14674



Mattias Harr i lulesamisk kolt i

skogshuggarlook, påsken 2012.

 

Efter Stockholm var det flyget upp till Kiruna, 1h. Hämta ut bilen från verkstaden. Köra 4 h, passera Finland till gränsen mot Norge. Det här är en kortare väg än över Alta, men kollektivtrafik finns inte den sträckan. Tur att man har bil. Fast vänta nu... Längre än så kommer jag inte ändå. Får inte ta in min svenska bil in i Norge längre, jag har varit i Norge för länge och räknas som norsk och norskar får inte köra utlandsreggade bilar. Jepp. Så där tar det stopp. Norge, Norge, Norge. Inga bussar går den vägen som sagt heller. Någon får hämta mej. "Vips" så är man så tillbaka i Kauto.

Helgen efter blev slalomhelg i Levi i Finland. Jag och Lena, min samarbetspartner och andra halva i "Lena-Sofie Boutique" möts upp på gemensam breddgrad. Lite arbetsplanerande och idéstormande får plats i backarna när mjölksyran blir för stor, men hurtbulle-Lena får oss alla snart att klättra uppför pisten när skidliften stängt och vi ännu är på helt fel sida om fjället. Hon intygar att det är mycket mer spännande än att ta skidbussen till rätt sida. Smått tvekande till det påståendet gav vi oss ändå iväg med skidorna på axeln – uppför.

Jag och Lena Kuoljok Lind i pisten.

Gå direkt till webshopen.

Månadens gästbloggare om Kautokeino

Ann-Sofie Jonsson bosatt i Kautokeino och uppväxt i Stockholm. En designer och slöjdare som spränger gränser och som bland annat står bakom en rad nysamiska inredningsprodukter. Följ hennes liv och tankar på bloggen under april månad.
__________________________________________________________________________________

Ann-Sofie: Jag skulle bara lämna Stockholms gator över sommaren, men det var tre år sedan. Ännu är jag här. Jag ville inte dra tillbaka. Hade inte sovit så bra som jag gjorde då här i Kauto, någonsin. Fick ro. Jag skulle önska att jag var en riktig stadstjej, en sån där mitt i karriären som stressar sej fram mellan möten, gymmet och klubbarna.  Men jag är inte riktig den där naturmänniskan heller. Behöver bara ro. Rum för tankarna. I Kautokeino finns det rum. Vidsträckta vidder, utan slut. Tankarna svävar obehindrat över dem. Jag svävar.



Utanför mitt fönster, vidsträckta vidder...

Det är egentligen Jokkmokk som jag har mitt samiska ursprung ifrån, det är därifrån mina föräldrar kom ifrån innan de flyttade ned till Stockholm och Jokkmokk är därför centrum i min samiska värld. Jag bodde där några år efter gymnasiet, gick på Samernas Utbildningscentrum och lärde mej att slöjda. Sedan tänkte jag bli den där stadstjejjen igen och for tillbaka till Stockholm . Men jag var visst inte hon. Fast det är klart att en del av mitt hjärta alltid finns i Stockholm, hos mina föräldrar och syskon, hos solnedgångar över Mälaren och kommunaltrafik som går dygnet runt. Det är en blandning av sött och salt.

Det är många samer som slåss med sin identitet. Många samer som historian har lämnat med en splittrad syn på sej själv och andra, som sliter med något inombords. Det finns dessutom så mycket idéer om hur en same ska vara. En tjej med en samisk förälder och en svensk sa en gång att hon inte såg sej själv som halv, utan dubbel. Jag tyckte det var vackert. Men ibland vet jag inte om jag är halv, hel eller dubbel, eller bara aldrig riktigt hela mej själv, för jag är alltid tvungen att lämna en del av mig själv någonstans över 100 mil bort.

Det är visst därför jag gör det jag gör. Det är därför tennbroderi förflyttats från barmkläden till pumps och därför Stockholms siluett smyger sej in i ett i övrigt väldigt samiskt t-shirttryck. I ett försök att minska de där 100 milen. I ett försök att bli hel – eller i alla fall dubbel.

Iförd Jokkmokksstassen.



Tennbroderade pumps...

Gå direkt till webshopen.

Månadens Gästbloggare: Ann-Sofie Jonsson

Ann-Sofie Jonsson bosatt i Kautokeino och uppväxt i Stockholm. En designer och slöjdare som spränger gränser och som bland annat står bakom en rad nysamiska inredningsprodukter. Följ hennes liv och tankar på bloggen under april månad. __________________________________________________________________________________________

Det är lördag och jag är på väg till jobbet. Arbetar vanligtvis inte lördagar, men idag är inte vilken dag som helst, utan påskafton – påskafton i Kautokeino. 

Jag virar skobanden runt skoskaften och drar på mej kolten. Gjorde ett halvtappert försök till att sy mej en ny kolt tills idag, men den ligger ännu i bitar på strykbordet. Tar en annan. Den som blev klar till ett bröllop för två år sedan. Så går jag den lilla promenaden från lägenheten till Juhls’ Silver Gallery, över Finnmarksvidden som glittrar svagt av vit snö. Och jag känner mej lycklig. Lycklig över att jag kommer ihåg att ta in intrycken längs vägen. Himlens nyanser, harspåren i snön,  vinden... Lycklig över att det inte är över E18 jag springer för att hinna med tunnelbanan, utan att det mest bara är löshundarna som jag möter och som gärna följer med en bit innan de springer vidare.



Juhls Silver Gallery

Klassisk konsert på Juhls'. Lokalen fylls. Hektiskt. Plötsligt är det stängningstid och personalen blir bjudna på hönssoppa innan vi går. Stressar vidare. Lägger lite extra smink, fixar håret på Anna. Snart blir det mer konsert. Báktehárjji fylls med samer med påsk i hjärtat och vi dansar koltarna våta till jojk och samisk musik. Det är påsk i Kauto.

Klassisk konsert på Juhls'. Pianist Nils Anders Mortensen.

Báktehárjji - konsert

Kautoryggar

Gå direkt till webshopen.

SLUSSEN CRAFT FAIR

Skönt att känna att solens strålar värmer igen - det luktar vår i luften. Våren känns helt klart inom räckhåll. Det inspirerar oss att börja planera för att vara med under årets upplaga av Slussen Craft Fair 26-27 maj på Stadsmuseets gård vid Slussen i Stockholm! En konstmarknad som ska fokusera på unikt och skulpturalt konsthantverk. Förebilden är framför allt Collect i London och SOFA i New York, två av de främsta konstmarknaderna i världen av liknande slag. Det är en anrik plats att vara på, där fanns en handelsplats redan på 1600-talet, så det känns extra kul att vi i år fått förmånen att bli uttagna att vara med!

Ni har väl inte missat Erica Huuvas nya serie LODDI (fågel). Finns både som örhänge och halsband.

Smyckeskollektionen LODDI symboliserar själen.
Var fågeln lik min själ.

Gå direkt till webshopen.